Axbergsgatan: ny platta med Miljonmysteriet

Ny utgåva av Miljonmysteriet på väg. Vi mixar just nu de sex låtarna på Axbergsgatan som vi kommer att släppa i början på hösten.

Bland låtarna hörs Hej!, en nästan jazzig sak om våren, med poprefräng och kaskader av gitarrkristaller från Teodor Ulmanen.

I President mullrar Joakim Hedins pukor runt ett myller av instrument och röster som pumpar fram ett enkelt budskap:

Jag vet hur allting är.
Jag vet hur allting borde va.
Men jag är inte kung.
Jag blir aldrig president.

Ikaros är plattans mest egensinniga låt. Texten växte fram i replokalen och jag skrev ner fragment för fragment tills en historia framträdde. En vits. Ett skämt. Det skämt som jag sjunger om i titellåten Axbergsgatan, en låt där vi leker med genrer, den börjar som gitarrock från sextiotalet och slutar stort och svulstigt i något slags artrock.

Bakgrund

Hösten 2017 började vi repa in lite låtar för att börja spela ute igen. Vi plockade upp gammalt material, men skrev också nytt. Sex av de nyskrivna låtarna var så pass bra att vi började planera ett album runt dem.

Mikael Axberg var medlem av Miljonmysteriet från bandets första andetag. En nödvändig miljonmysterist. Tragiken steg in mitt i arbetet med det nya albumet när Mikael inte längre orkade med den omänskliga börda livet tvingat honom bära. Sommaren 2018 tog han sitt liv.

Vi bestämde oss för att lägga ner, försökte starta andra projekt, men de där låtarna ropade på oss. Vi konstaterade att det var riktigt bra låtar som Mikael helt klart skulle vilja spela in.

Så jag började skriva texter och försökte komma ihåg Mikaels basgångar. Han var en rytmisk basist, samarbetet mellan bas och trummor är också grunden för Miljonmysteriet. Man ska kunna skala bort alla andra instrument och låten ska ändå funka. Jag fick tämja mitt mer melodiska spel och skärpa upp rytmiken, men tycker att det funkar. Ibland tror jag själv att det är Mikael som spelar.

Med tiden började vi upptäcka att låtarna inte bara var starka musikaliskt. De hade en egen vilja, en egen berättelse. Så pass stark att de har bestämt hur de ska låta. Två av låtarna skrotade vi efter ett första försök och började från början. Nya grunder, nya arrangemang. De skulle inte låta som vi ville.

Det är läget här och nu. Vi hör av oss.

Jerker Jansson